Canción para un hombre al sol / Sång för en man i solen ǀ Ann Jäderlund

Ann Jäderlund

Nos complace ofrecer en edición bilingüe español-sueco una de las voces más singulares de la literatura escandinava. Ann Jäderlund nació en Estocolmo en 1955. Es poeta, pero ha escrito dos libros para niños, una obra dramática y ha traducido algunos autores de lengua inglesa, especialmente a Emily Dickinson. Ha sido galardonada con los más importantes premios de poesía sueca, entre los cuales se destaca el Premio Bellman de poesía que le fue otorgado en el 2009. Agradecemos a la poeta colombiana Ángela García la traducción de estos poemas en exclusiva para Abisinia Review.

Corazón

A veces oigo una voz raspando en mi propia boca
Y todo palidece al rededor

Tres veces he visto mi corazón
Atravesado de luz, Desde adentro
En la fisura entre dos huesos

Hjärta

Ofta hör jag skrapa i min egen mun en röst
Och blekt är omkring allt

Tre gånger har jag sett mitt hjärta
Det var inifrån, Genomlyst
I springan mellan två ben

Amarillo

Un témpano llega
Gélido
es su color. Los bordes
Filosos

Estoy tan tenue hoy
La mano ácida

Gult

Ett flak kommer
Köld
är des färg. Kanterna
skarpa

Jag är så tunn idag
Handen syrlig

Canción para un hombre al sol

Cruzo la calle y ardo
Bordes en todo, mis tendones
y manos y piernas
Tengo una ciudad en el bolsillo,
tengo esta noche
que vendrá, su
esbelto corazón

Es como una melodía. Estoy silbando
a este corazón

Sång för en man i solen

Jag går över gatan och brinner
Det är kanter i allt, mina senor
och händer och ben
Jag har en stad i fickan, jag
har den här natten
som ska komma, hennes
spensliga hjärta

Det är som en melodi. Jag visslar
på det hjärtat

Después de la catástrofe

Sobre los tejados mi negro
corazón
En el corazón hay ocho agujeros
Todo sopla ahí,
Un vientecillo
arrecia
En toda la inmensidad del dolor

Así, late
Así, late

Efter katastrofen

Över takåsarna hänger mitt svarta
hjärta
I hjärtat finns åtta hål
Allt blåser där,
En liten vind
tar tag
I hela den oerhörda sorgen

Så dunkar det
Så dunkar det

Hoja de diario

Un brillo azulado. Una casa
habitada
Grillos en la oscuridad

Decimos doscientos días
Doscientos bocados
De qué o qué
Olvidamos fácilmente que también
esto es un bastidor

Así veo entonces las pilas
que se forman
En mi propia escritura

Dagboksblad

Ett blått sken. Ett hus
man bebodde
Syrsor i mörkret

Man säger två hundra dagar
Två hundar tuggor
Av vilket eller vad
Man glömmer lätt att också
detta är en kuliss

Så ser jag då staplarna
bildas
I min egen skrift

¿Acaso mi amor nada significa para ti?

Sé que la verdad existe
Ahora la ves
Ahora te marchas

Pronto te lavarás de mí por siempre
Pronto te lavarás de mí
dulce dolor

Voy a torturarte
Sacaré los conductos de tu cuerpo
Resecos como la playa
¡Oh manantial! Sin ti no habría nostalgia

Betyder min kärlek intet för dig

Jag vet att sanningen finns
Nu ser du den
Nu går du

Snart ska du tvätta mig för alltid
Snart ska du tvätta mig
Söta smärta

Jag ska plåga dig
Jag ska dra kanalerna ur din kropp
Så uttorkad som stranden

O källa! Utan dig fanns ingen längtan

La estructura es demasiado fuerte
Fuerte cuando él la sostiene
Y fuerte cuando entra en tu cuerpo

ahora se fragmenta en tus pasajes
Corre el tiempo

Enséñame a pudrirme como una simple hoja

Strukturen är för stark
Den är stark när han håller den
Och stark när den tränger in i din kropp

Nu spjälkas det i dina gångar
Nu går tiden

Lär mig att ruttna som ett enkelt blad

Naturaleza

Llevada a la penumbrosa luz del bosque
Una hoja es más dulce y verde
Ensamblada a nombres de bastones

Los cristales en nuestros pechos son de igual tamaño
Como también tu nombre puede ensamblarse
A metales que le dan sales
Yo me ensamblo a ti

Natur

Man förs in i skogens dunkla ljus
Ett blad är sötare och grönt
Det förbinds med namn på stavar

Kristallerna i våra bröst är av samma storlek
Som också ditt namn kan förbindas
Med metaller ger det salter
Eller jag förbinder dig

Todas tus puertas están desiertas
Confundidas por la presión del pecho
La seducción da a la noche su resonancia
A la blanca máscara de la roca
Ahí el corazón está encerrado
Sus pérdidas inscripciones en el broche

Alla dina portar ligger öde
Förvirrade av bröstets fattning
Förförelsen ger natten dess eko
Åt klippans vita mask
Där hjärtat ligger instängt
Dess borttappade inskrift i spännet

Besa mi boca

Besa mi boca y deja la
Blanda forma roja circular
Deslizarse en el ojo tócame
círculo alta boca roja forma
Oh cierro los ojos cierro los ojos
Oscuridad rojiza boca circular
Helada roja tócame redonda
Resbalosa abertura suelta boca
Deja resbalar el ojo redondo
Lengua resbalosa suelta roja
Redonda abertura suelta roja

Kiss min mun

Kyss min mun och låt den runda
Mjuka röda cirkelformen
Glida in i ögat rör mig
Cirkel röda högmun form
Å jag blundar blundar blundar
Cirkelröda mörker mun
Iskallt röda rör mig runda
Öppning hala lösa mun
Låt den glida öga runda
Tunga hala lösa röda
Runda öppning lösa röda

Veo una hoja y sujeto a ella mi
esperanza. Que pese al fin del año
siga ahí. Aun si el viento soplara.
Y temblando no lo percibiera. Veo
esto desde mi lugar. No ha
sido siempre su lugar? Similar
a sí misma? Qué me detiene
entonces. A volver atrás
por siempre. O
solo darme
la vuelta.

Jag ser på ett blad och fäster mitt hopp
till det. Att det trots årets slut ska
hänga kvar. Om vinden ska rista till.
Och darrande inte märka. Jag ser
på det här från min plats. Har inte
alltid des plats varit? Liknande
i sig själv? Vad hindrar mig
då. Från att för alltid
vända tillbaka. Eller
bara vända mig
om.

Lo que es en el agua. Pero
no es el agua. Que el agua
no siente. Pero es agua
desde adentro. Que nadie siente.
Pero es todo desde adentro. Que
no existe. Cuyo cuerpo no
existe. Ni aroma oído. Vista
o habla. Y no es
efímero.

Det som är i vattnet. Men inte
är vattnet. Som vattnet inte
känner. Men som är vattnet
inifrån. Som ingen känner.
Men är allting inifrån. Som
inte finns. Vars kropp inte
finns. Inte doft hörsel. Syn
eller tal. Och inte är
förgängligt.

El corazón ya va a explotar. Todo
el duro anillo de la tráquea. Pica pegajoso
sonido en zigzag. Respira quema empuja
hacia afuera. Arde contra el duro anillo.
Hacia fuera onda presión roja punta. ¿Cómo
aguantará la caja toráxica?

Hjärtat kommer nu att sprängas. All den
hårda strupeskransen. Sticker pirrar
zickzackljuden. Andas bränner trycker
sig ut. Mot den hårda ringen bränner.
Utåt röda tryckvåg slut. Hur ska
revbenskorgen hålla?

En cada flor vive otra flor. Una triste joya levemente perfumada. Incomprensiblemente suave en el oro oscuro. En cada flor todavía puedes distinguir la matriz enterrada. Alas emparejadas con finos vasos capilares de dios. Ojos de niños en la tela delgada. Donde el rubor vespertino ofrece su mantel rosa. Los carámbanos atraviesan los tallos. Los pegajosos tallos altos. Debajo del prepucio del corazón. Todo es inútil. Fanfarrias sonando en el fatigado tejido del pecho. Tintineando lentas como dedos de cristal. Es una rosa tan hermosa sus hojas son como la fanfarria.

I varje blomma bor en annan blomma. Ett svagt doftande sorgsmycke. Obegripligt milt i det mörka guldet. I varje blomma kan man ännu urskilja det nedlagda mönstret. Parvingar med hårrörsfina gudskärl. Barnögon i den tunna väven. Där aftonrodnaden sin rosenmantel sänker. Istappar korsar stjälkarna. De höga klibbiga stjälkarna. Under hjärtats förhud. Allt är meningslöst. Fanfarer klingar i den trötta bröstväven. Sakta klirrande som fingerglas. Det är en ros så skön dess blad är som fanfaren.

Traducción del sueco de Ángela García

Ann Jäderlund nació en Estocolmo en 1955. Es poeta, pero ha escrito dos libros para niños, una obra dramática y ha traducido algunos autores de lengua inglesa, especialmente a Emily Dickinson. Debutó en 1985 con el libro Vimpelstaden, al que le siguieron espaciadamente una docena de poemarios, entre otros: Som en gång varit äng (1988), Snart går jag i sommaren ut (1990), Rundkyrka och sjukhuslängor vid vattnet, himlen är förgylld av solens sista strålar (1992), Mörker mörka mörkt kristaller (1994), Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla dagar (2009), Ensamtal (2019). Su obra reunida fue publicada en 2022 bajo el título Dikter 1985-2019. Ha sido galardonada con los más importantes premios de poesía sueca, entre los cuales se destaca el Premio Bellman de poesía que le fue otorgado en el 2009.